Fanny's perspektiv-

Jag andas snabbt. Springer fort igenom en mörk skog. Jag flyr, flyr undan den hemskaste personen som finns, min styvfar. Jag kommer fram till Oscar's kompis hus. Snabbt plingar jag på och hans kompis öppnar.

- Vart är Oscar? Säger jag förtvivlat

- Där uppe. Svarar han snabbt Jag springer upp och ser honom sitta på sängen. 

- Oscar! säger jag och flyer upp i hans famn.

- Fanny? Vad gör du här? Säger han försiktigt.

- Snälla kom hem. Viskar jag tyst mot hans axel.

- Jag, Jag kan inte... viskar han tyst tillbaka.

- Varför inte? Säger jag oh tittar in i hans fina ögon.

- Jag får inte.Säger han och en tår faller sakta ned.

- Vad menar du med får inte? Säger jag lite förvånad.

- Tomas... säger han tyst. Jaha. Mamma. Det går inte att säga imot Tomas. Man måste göra som han säger eller så blir världen ett enda stort helvete. Tomas är vår styvfar. 

- Fan, helvetes jävla skit. Mumlar jag tyst för migsjälv.

- Har han gjort något? Säger Oscar direkt efter min lilla ordvisa.

- ehm... Nej. Verkligen inte. säger jag tyst och försöker le.

- Du jag måste gå. Säger jag och reser mig upp från oscars knä.

- Hejdå, Älskar dig. Säger Oscar. Jag vänder mig om och tittar in i hans vackra ögon. Jag ville berätta allt. Men jag kan inte. Tomas kommer döda mig då. Jag tittar in i hans ögon och går.Jag vågar inte säga hejdå. För det kan lika gärna innebära att det är sista gången vi ses. Jag går hem i ösregnet. När jag kommer fram till vår ytterdörr låser jag upp och går in. Knyter av mig mina vita converse och går mot köket.

- Hallå? Inget svar. PÅ kylskåpet står det en lapp. "Tjena, Är hos några polare tills på tisdag, när jag kommer hem ska dom komma till oss och dom ser fram emot och träffa dig." Usch. Ännu ett gäng fulla gubbar som spelar poker. Aja det är fredag idag så varför inte unna mig en filmdag? Jag gick upp på mitt rum tog på mig en munkjacka tog pengar och börjar gå mot ica. När jag går så ser jag ett par stå och hångla. En bit fram en mamma och pappa med en lycklig dotter. Ännu en bit fram ser jag en bror och syster leka. Jag orkade inte mer. Tårarna forsade och jag gick mot en tom gränd. Jag satte mig ner mot den iskalla tegelväggen. Jag lät tårarna rinna ner för mina kinder. Jag ser en vass glasbit ligga en liten bit framför mig. Ska jag? Det brukar bedöva alla andra smärtor så varför inte? Jag gick bort tog upp glasbiten och satte mig ner mot den iskalla tegelväggen. Jag tryckte biten hårt mot handleden och får ett stort sår. Jag tror jag dragiten minst tio gånger på varje handled och börjar gå ner mot fotlederna. Minst tio djupa sår på båda fötterna. Allt börjar snurra. Det börjar bli svart när någon kommer imot mig.

- Nejmen gud! Mår du verkligen bra? Rösten är en av dom finaste jag hört.

- Jag, jag mår,mår bra, bara jätte, jätte bra. Jag försöker se personen men det är omöjligt.

- JAg tror inte det. Följ med mig så ska jag hjälpa dig. Mer hinner personen inte säga innan det blir svart.

-------------------- En dag senare --------------------

Felix perspektiv dagen innan -

Jag skyndade mig hem från Ogge och Oscar. Det ös regnade. Jag gick förbi en gräd när jag hörde något. Sakta gick jag in och där sitter en tjej. Tror det är det finaste jag sett. Hon har långt brunt hår. Det rinner blod från hennes handleder och fotleder medans tårarna strömmar.

- Nejmen gud! Mår du verkligen bra? Säger jag och sätter mig på knä framför henne.

- Ja, jag mår, mår bra, bara jätte, jätte bra. Säger hon tyst med en raspig röst.

-Jag tror inte det.Följ med mig så ska jag hjälpa dig. säger jag och sträcker ut handen. Hon tittar på mig sedan faller hennes ögonlock i en djup sömn. 

- Hallå? säger jag tyst och rycker lite i henne. Inget svar. Jag känner hennes puls. Skit den är jätte låg! JAg ringde en ambulans som kom efter ca 7 min. 

- Känner du henne? säger en tjej till mig. 

- Ehm... Typ. säger jag tyst.

- okej men då kan du åka fram i ambulansen säger hon och nickar mot dörren. Jag hoppar in och tar direkt upp mintelefon och smsar Oscar och Ogge. "Hittade en tjej i en gränd. Sjukt söt. Hon håller typ på att dö så just nu sitter jag i en ambulans påvg till sjukhuset, kom. fort" skickar jag iväg. snabbt fick jag ett svar. "Kommer om 10" Oscar bor hos Ogge. VArför vet jag inte. När vi kommer fram ber dom mig vänat utanför ett rum. Det kommer ut en som jobbar på sjukhuset.

- Du hade tur som hittade henne när du gjorde det. Annars hade hon varit död.

- Så hon lever? Säger jag och sken upp.

- ja, du är välkommen in. Hon öppnar dörren och in flyger jag. Hon sover. Jag sätter mig på en stol bredvid sängen.Precis kommer Oscar och Ogge inrusandes.

- HUR GICK DET HÄ...Skriker Oscar men avbryter sig snabbt när han ser henne. Han blev helt stel när han ser henne.

- Fanny... säger han tyst och går mot hennes säng och tar hennes hand.

- Känner du henne? Säger jag och tittar på Oscar.

- Jag har inte berättat för er om det här men..

- men vad Oscar?! Säger jag snabbt.

- HOn är min syster.. Säger han tyst och en tår rullar ner för hans kind.

- What?! Har du haft en hemlig syster? Säger Ogge.

- Helvete. Jag som tänkt dejta henne. tänker jag för mig själv men det blev en viskning.

- Du tänkte vad? Säger Oscar och tittar storögt på mig.

- Det gör du fan inte! Fortsätter han men avbryts av en svag röst.

- Hej. Säger Fanny.

- Fanny! Säger oscar och kramar om henne.

- Det här är Felix och Ogge, Ogge känner du. Men det var Felix som rädda ditt Liv. Säger Oscar tyst.

- Kan jag och Felix få prata lite ensama? säger hon och jag skiner upp.

- visst. säger oscar och ger mig en blick som säger "rör du henne är du död" När dom gått ut tittar hon på mig.

- Tack, Tack för att du röddade mitt liv. Säger hon tyst.

- Det var ingen orsak. Säger jag och tittar in i hennes ögon.Vi sitter tysta och tittar in i varandras ögon. Jag kan inte motstå det. Jag böjer mig fram och kysser henne. Jag blev helt varm när jag märker att hon kysser tillbaks. Jag drar långsamt ifrån. Tittar in i hennes ögon. Hon ler. Plötsligt slås dörren upp och in Kommer en Arg...

Denna novell kommer handla om Felix. Här kommer en prolog.

------------------------------------------------------------------------------

BOOM,KRASCH Var allt som hördes innan det blev svart. Jag heter Fanny och är 14 snart 14 bast. Mitt liv är ett rent helvete. Pappa dog när jag var 3 av missbruk och droger. Mamma är JÄMT borta. Hon har en ny kille (min styvfar) som behandlar mig som en docka. Han slår mig,tar på mig och tror typ att jag är mamma. Alltid full är han. Jag vågar inte säga något till mamma. Jag har en bror, Oscar. Han bor hos nån kompis kommer typ hem två gånger i veckan. Varför han bor hos en komis vet jag inte, men jag vet att han inte vet vad som pågår när han lämnat huset. Allt förändras när jag springer in i en kille som några dagar senare räddar mitt liv...